Uwe Legahn: Aquapedagogik

Begreppet aquapedagogik står för modern, barnanpassad simundervisning. Uwe Legahn, sportpedagog från Hamburg, Tyskland, har år 2000 präglat begreppet i sin bok ”Hemma i vattnet” (originaltitel: Im Wasser zu Hause) för att tydliggöra vikten av pedagogiken i hans innovativa undervisningskoncept.

I motsats till den klassiska tyska simundervisningen som normalt börjar med bröstsim – den mest komplexa simstilen – som primär stil med start i grundskoleåldern (6-10 år), så riktar sig aquapedagogiken till nybörjare i småbarnsålder mellan 3– 4år och orienterar sig i deras individuella utveckling. Under den tidiga inlärningsfasen åsidosätter man medvetet den korrekta simtekniken och lägger fokus på säkerhetsaspekter och pedagogiska grunder.

Till skillnad mot den traditionella undervisningen satsar aquapedagogiken på en kontinuerlig inlärning med komplett kurssystem – från babysim till början av sportsimning – där målet är att få barnen att bli säkra simmare långt innan skolåldern.

Det centrala i auquapedagogiken är säkerheten, med realistisk inlärning av livsviktiga säkerhetstekniker som Uwe Legahn – i jämförelse med modern bilindustri – benämner som ”airbag”, ”säkerhetsbälte”, ”huvudstöd” och ”kraschzon”.

Genom att lära sig dessa tekniker lär sig barnen att bli säkra simmare och samlar på sig en större rörelseerfarenhet långt innan skolåldern. Vinsten är ett flerårigt försprång gentemot jämnåriga barn, ett stärkt självförtroende och en utvecklad social kompetens. Dessa barn hanterar mindre simolyckor som sker i vardagen på ett bättre sätt samt finner dem inte hotande medans barn utan färdigheter oftare handlar irrationellt och i större grad skadar sig.

Aquapedagogiken kan därmed anses som ett stort steg mot att minska olyckorna. Auquapedagogiken är ett övertygat och beprövat utbildningskoncept i att utbilda friska och säkra simmare och främjande till minskning av allvarliga och traumatiska drunkningstillbud.

Säkerhetstekniker

Att omvandla panikreflexen (att andas in) representeras av Airbagen och är den mest vitala överlevnadstekniken.

En typisk reaktion under de första sekunderna av chock när någon ramlar i vattnet är oförmågan att röra sig eller andas. Kroppen blir handlingsförlamad och kroppen håller andan. Det som föregår att hålla andan är en snabb inandning, en på land betydelselös reaktion, men som får stor och allvarlig konsekvens i eller under vattnet. En orutinerad simmare kommer att automatiskt andas in och fylla lungorna med vatten som en reaktion på att plötsligt (skräckfyllt) hamna under vatten. Det är inte bara smärtsamt utan leder även till akut panik som i sin tur leder till olyckor. Därför är en omvandling av panikreflexen av högsta prioritet inom auquapedagogiken.

Så ofta som möjligt under en lektion är barnen uppmuntrade att själva doppa huvudet (eller bara ansiktet under ytan) i små dykförsök och andas ut kraftigt när de gör så. Utandningen eller att ”göra bubblor” under vattnet blir en automatisk del av varje dopp. Barnen uppmanas att doppa huvudet och blåsa bubblor i alla möjliga situationer; under simning, vid hopp och dykning så att blåsa bubblor blir lika naturligt som att andas.

Under en nybörjarkurs, 7 veckor med 3 undervisningar per vecka, genomför barnen 1500 dopp av huvudet med utandning. Den höga repetitionsfrekvensen medför en omvandling av panikreflexen.

Att omvandla panikreflexen är en livförsäkring liknande den andningsreflex som nyfödda barn har.

När den vitala delen med kontrollerad andning är säkrad kommer barnet att klara av situationer i vattnet med större säkerhet.

Kunskapen att simma passivt hamnar bland säkerhetskomponenterna på andra plats och kallas för säkerhetsbältet i vattnet.

Nästan alla aktiviteter på land erbjuder olika chanser att drar ner på tempot så att man kan kommer till ro igen genom att ta det lugnt och vara passivt tills man kan fortsätta med ny energi.

En snarlik situation eller teknik är också nödvändig i vattnet – men lärs sällan ut – en brist som tyvärr allt för ofta medför tragiska konsekvenser.

Ett barn ska klara av att kunna vila i vattnet för att framgångsrik bemästra kritiska situationer!

Med aquapedagogiken undervisas barn hur de ska agera om de oförberett hamnar i vattnet, genom att med minsta möjliga ansträngning ta det lugnt, flyta och förflytta sig i säkerhet genom passiv simning.

Att flyta på rygg är detsamma som stöd för huvudet av en simmare.

Då ett barns huvud är relativt stort/tungt i förhållande till resten av kroppen, är att flyta på rygg den enklaste och viktigaste simtekniken för barn upp till fem år. På nyfödda och små bebisar utgör huvudet en fjärdedel av kroppslängden medan det på en vuxen person är en åttondel. Det betyder att huvudet är relativt stort och väger mycket. Det går bra att balansera huvudet stående till vardags men att hålla upp huvudet över kroppsnivå i ett liggande läge, som över vattenytan vid bröstsim, klarar barnet endast i begränsat omfattning. Barnets korta hals samt svaga nack- och axelmuskulatur klarar bara av en sådan position under en kort tid. Därför är att flyta på rygg det förnuftiga sättet för barn att vila och ta sig fram med så liten ansträngning som möjligt.

Att simma på mage reserveras i början mer eller mindre för start, orienterings- och ankomstfasen. Därför liknar armrörelserna redan bröstsim medan benens rörelse liknar mer frisim genom att sparka eller springa med benen. Den här mixade tekniken är lämplig för den här åldersgruppen och en naturlig rörelse.

Kraschzon

Simning är en aktivitet med många komplexa och högfrekventa rörelser. För framtida lekar på badplatser och vid organiserad simning är det bra att lära barnen att skapa en kraschzon kring sig.

Självständighet och ansvarskänsla kan bara läras ut om barnet får växa in i det gradvis. Barnen lär sig tidigt enkla grundregler:

• Alla barn får klättra eller hoppa i vattnet självständig om:
  • de innan hoppet håller sig fast med tårna vid bassängkanten
  • de tänker igenom allt som de vill göra i vattnet
  • de har kontrollerat att det inte finns någon eller något i vattnet framför dem
  • de hoppar långt nog för att undvika bassängkanten
• Ingen får hoppa nära andra barn eftersom det kan gör ont för alla!

Genom att följa och vänja sig med dessa regler är risken att bli skadad eller skada andra minimerad och barnen är väl förberedda för turbulensen vid en välbesökt badplats.

För en utomstående kan en aktiv lektion verka oorganiserad och kaotisk, precis som rusningstrafiken i Paris. Men, med respekt för regler fungerar trafiken där utan störningar och väldigt säkert – man måste bara våga. ”Den som kör bil i Paris kan köra överallt”. Den som lär sig simma med aquapedagogikens koncept – med en robust kraschzon – är snabb och säker i vattnet överallt!

Aquapedagogiken baseras på Uwe Legahns mångåriga erfarenhet som lärare inom den statliga skolverksamheten, som tränare för simsport och vattenhandboll, räddningssimmare (Lifeguard) på ön Sylt (nordsjön, tillhör Tyskland), som seminarieledare och förläsare inom Nybörjarsimning samt inte minst som ägare för en stor simskola i Hamburg, Tyskland.

För att redovisa inlärda färdigheter samt som morot och belöning, utvecklade Uwe Legahn en säkerhetskontroll i 3-steg av aquapedagogiken. På ett sätt dokumenterar den framstegen för varje barn och på ett sätt motiverar den för fortsatt lärande. Säkerhetskontrollen är avstämt med konceptet för auquapedagogiken.

“Säkerhetskontroll av aquapedagogiken”

Enligt Uwe Legahn

Säkerhetskontrollen i tre steg av aquapedagogiken syftar till att redovisa välsittande vattensäkerhet och mångsidig simkunskap. I barnanpassade former testas agerande i verklighetstrogna situationer – från att på lekfullt sätt ”ramla i vattnet”, passiv och aktiv simning, dyka i samt ta sig upp ur vattnet.

Medvetet lägger man ingen betydelse på sportsligt rätt utförda rörelser i denna första inlärningsfas.

	Hoppa	Simma	Dyka under ytan	Övriga krav
A *	Hopp med utandning + doppa hela ansiktet + direkt ”prat och siktkontroll” *1	ca 30 sek passiv simning +  25 m aktiv simning utan externa hinder	Dyk under ett hinder	Klättra upp ur poolen eller upp på flytmatta
B * *	Ramla i baklänges  (Timmerstock) *2 med lätt klädsel,  direkt ”prat och siktkontroll”	1 min flyta (passiv simning) *3 i en grupp + 50 m aktiv simning	Djupdyk*4, med fyra steg i handstående eller flytta 4 föremål på botten med båda händerna	Klättra över ett hinder i poolen*5
C * * *	Fullt påklädd dyka ifrån startpall, dyka 10 m, sedan klä av ytterkläder simmandes *6	200 m simning i en grupp inom max 15 min med minst fem växlingar mellan mag- och ryggläge	Djupdyk som ovan, fem gånger, men med 1 kullerbytta efter varje steg i handstående, nära botten	Klättra över ett hinder som ovan fast minst 5 gånger + en hälsning till alla elever vid varje gång *7

A    Att utan avbrott, hoppa i, dyka, flyta, simma, ta sig ur.

B    Även utan avbrott.

C    Hoppa, simma, dyka och hälsa utan stop. ”Simma-hejdå” och klä av sig efter ett litet uppehåll som en enhet inom en och samma övningstimme.

*1    Test om omvänd panikreflex fungerar: att efter uppdykningen = börja prata på en gång och samtidigt öppna ögonen utan att använda händerna till att rensa ögonen

*2     T ex T-shirts och shorts

*3    Klara av eventuella krockar (funktionstest av ”frizon”)

*4     Om möjligt, minst 1,3 m i småbarnsålder (3-6 år) alternativ djupet som motsvarar ungefär kroppslängden från fingrarna till tårna. Är vattnet inte tillräckligt djup så flätas det in olika uppgifter, t ex ta nästa dykuppgift först.

*5     Större, instabilt hinder, tex en bunt flytkorvar

*6     Tröja och byxor

*7     Simuleringen av att sträcka sig efter en hög kant, land eller reling till en båt.

 

Copyright Uwe Legahn, 2008 ^C

 

*1 bokhänvisning